Behörigheter, bestämmelser och historia
Minikransutbildningen, som den här studieguiden är en del av, baseras på de krav som Arbetsmiljöverket och de olika branschorganisationerna ställer på en förare av en kran med en kapacitet under 10 TonMeter
Utbildningen utgår från de internationella standarderna ISO 9926-1:1990 Kranar utbildning av förare, ISO 9926-2 Kranar utbildning av förare – Mobilkranar och SS-ISO 12480-1 Lyftkranar Säker användning, Allmänt.
Handhavandet av kranar innefattar även säkerheten för personer och egendom som befinner sig inom arbetsområdet. Kranföraren måste därför väljas med omsorg och ges en grundläggande utbildning även i lasthantering (lastkoppling, teckengivning/signalering, samordning).
Utbildningens mål är att:
- ge dig som elev ingående kännedom om de regler som gäller för minikranar, kranområdet och kranens arbetsområde,
- lära ut tekniken kring minikranar, deras egenskaper och lastdiagram, mekanismer och säkerhetsutrustning,
- ge grundläggande färdigheter i manövrering.
Vad är det då som du står inför att manövrer? Jo det är en maskin som under många hundra år har utvecklats för att kunna lyfta och förflytta stora laster.
Allt utvecklas ständigt och gemensamt för alla olika maskiner är att de bygger på en historisk grund. Det har från början funnits ett behov av att lyfta något som varit tyngre än det man orkat lyfta med handkraft. Ur det behovet har redskap och framför allt kranar vuxit fram.
Här är ett par filmer som visar både en liten historisk resa allmänt ur kranens värld
En historisk tillbakablick. Här i form av en film som spelades in 1939. Den visar utvecklingen från kranens begynnelse fram till 1939
Med en lyftkapacitet på 100 ton 1947 till 3000 ton idag har larvburna kranar blivit mycket uppskattade inom byggbranschen. Det beror på att de har de högsta lyftkapaciteterna, vilket gör dem till en av de starkaste lyftenheterna där ute. Den enda nackdelen är dess höga driftskostnader.
Larvkranar utvecklades
Den mest dramatiska förändringen för spindelkranar var deras ergonomi. För att använda tidigare larvkranmodeller tillverkade från slutet av 1910- 1920-talet måste du vara en ång- eller maskiningenjör med exceptionell fysisk styrka. I genomsnitt skulle du behöva arbeta cirka 12 timmar om dagen, under olika väderförhållanden, allt utan något särskilt skydd. Under denna tid skulle du inte ha produktsupport, manualer eller instrument som kan hjälpa dig.
Redan 1914 tillverkade P&H den första larvkranen med bensinmotor. År 1921 skapade Bucyrus den första bensindrivna grävmaskinen. Lorain tillverkade den första larvkranen med en bensinmotor 1932.
Det har skett många utvecklingar av dessa maskiner och inte minst har en särskild gren utvecklats – minikranen.
En av minikranens största fördelar förmågan att utföra känsliga och svåra jobb i kompakta utrymmen. I själva verket kan vissa modeller passera in genom standard- och dubbeldörröppningar, vilket gör minikranen till ett mycket uppskattat redskap i dagens byggbransch.